Jag gnäller över att behöva skotta varje dag...över all disk som växer till stora berg så fort man kopplar av lite...jag gnäller över jävligt mycket när jag borde vakna varje morgon med ett stort leende på läpparna över hur bra man igentligen har det..ett leende för vilken underbar sambo och fina barn man har.
Ibland blir man påmind om livets orättvisor och hur tacksam man borde vara istället för att gnälla över meningslösa struntsaker.
Igår förlorade min syster sin allra bästa vän, sin barndomskamrat...en underbar tjej som hon alltid haft vid sin sida...
26 år gammal lämnar hon min syster,sin man,sina två barn,föräldrar vänner och släkt.
jag skäms uppriktigt över att gnälla på all snö ute, en sån ovesäntlig grej. Det ska inte behöva uppstå en sån obehagligt orättvis situation för att man ska vakna till och ta vara på allt man har.
Jag var hemma hos min syster idag, på kalas som hon ordnat för sin sambo. Hon är otroligt stark utåt och värnar om alla andra när hon just nu bara borde strunta i alla andra och bara ta hand om sina egna kännslor.
Jag vet att du blöder inombords och jag hoppas du vet att vi alla tänker på dig Linn, du är min syster och jag älskar dig. Ta hand om dig själv och låt inget annat gå före din sorg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar